Blott en halv skrift på ett sådant alster - fy skäms!
In An Hour Darkly
Det börjar praktfullt med en port till en ännu stillsam korridor … ännu… snart är det utbytt mot ett släpande eko av förlorad sömn som ändå på många sätt förankras i en sömn:
Ty drömmen har lämnat den ensamma varelsen - att jaga i kapp med sina instrument… skuggorna närvarar under hela spåret ut, genom brutna torntoppar och bleknad, genom meningslöshet och ändå… botemedel sånär fingertoppen den kan komma - lyssna noggrant efter morgondagen som saknas.
The Conqueror Worm
Vägen är lång och natten jagar efter… en väg - en levande varelse i sig… letandes efter ett slut - sitt slut; fast besluten om att finna vägen ut… ingen kan förklara, igen kan se hur den plågas i frånvaron av änden… den saknar det som ska borde vara givet… genom gardiner som dras åt sidan och som bara ger skuggbilder av den enda dröm vägen har. Det enda slut den kan få; är att skratta och gråta sin väg fram; det liv den tvingas vidare genom.
En väg kan ju aldrig vägra… ödet kan aldrig säga nej
Minnesang
Teater - det ljudas från det sista teaterspelet – så även det första… det dansas och levs, klockor slår och flöjter spelas från små grå varelser, som drömt fram sig själva genom glittrande spillror av det levande döda tyg; av den scen där allt blommar för att vackert dö.
En minnessång för intets skaparkraft o drömmar. Det brinner fram över ett land som släpar efter svagt ljus. Hopplöshet snuddar vid hoppfullhet… binder samman varandra i vacker melankoli
Von Der Einfalt
Ett- två- tre skuggor räknar sina molekyler. Samlar dem i en dans genom väggar - i skenet av en ensam lyckta som lockar dem till sig... här starkare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar