Vägen dit

Växa upp likt en astronaut i rymden
Saknar kontakt med mer än stationen
Hon lämnar farkosten... ja hon klipper linjen
Nu i unversum; kanske fri...
Äntligen ensam med alla under sig
Nu i universum; Saknad
och alla känner sig som henne

Rymden går aldrig iväg; så som årstiderna gör
Döden existerar bara här
Döden som fenomen
Men som sagt
inget dör

Döden lämnar bara ett mellanrum
Kanske en form av signatur
Livet är ett enda psykologiskt test
För att se därefter var du hamnar;
Helvetet är ett psykhem
Himmlen är ett dagis

Flickan får vingar
Men hon tappar dem snart
Likt årstiderna går allt över
Och likt årstiderna kommer det tillbaka igen
Ett rymdskepp av torra blad... grönt gräs och snö
inuti varje organism finns ett universum med en annan flicka
Som vill men vill inte dö

The prostitute

jag lever i en abstrakt värld; där vinna betyder tjänst
jag lever i en kontrakt värld; där försvinna betyder förtjänst

Jag är hårdporr på papper
ett borr "ingen mer gladporr" bara korta etapper
Våldsamt kröks min vardag och detta är mitt värn
min hjärna börjar dallra när den möts av detta järn

Ett ord som tömmer allt:
prostitution
ett ord som finns överallt:
samhällsinstitution
när det är som bäst är det kallt
- Detta är aktuell samhällsinformation

Jag tror det är en enkel nöt att knäcka
världen är en dag... en vecka
-sedan något nytt
en ändlös sträcka:
av nya ting

och jag ska finnas där för att fylla i allting
som ni begär
prostituerad... jag är!

EXIT

Nöjen… alla nöjen har en baksida; när nöjena nått sin spets då tappar dom. Bara tänk tanken om att du hela tiden underhålls… Det ter sig som otroligt lockande, men till slut visar sig den kalla och uppenbara sanningen - Nöjen är bara tillfälliga. Livets tivoli bidrar med lika mycket obehag som behag, varje plus har ett minus i sig och ja… man får inget resultat av det egentligen. För att må så bra som möjligt är det verkligen viktigt att inte gå till överdrift med sin glädjes drift. Utgå efter att allt ska vara precis som när man hade det som bäst. Jag har själv varit på den backen och den är full med is så hur du än gör - kan du inte bemästra den.

Men livsglädjen då? Jodå! Visst finns den. Det Exit vill peka ut är vad vi ser som livsglädje och hur upprepande det oftast blir… Om jag går rakt på sak i in filmen följer vi ju ett gäng tonåringar som är på väg in i livets tivoli. Allt är intressant och outforskat för dem. De saknar verkligen kännedom om vad som väntar, men under deras resa börjar det så smått avlägsna medvetandet om hur det verkligen ligger till att blomstra. Men en person skiljer sig i sällskapet, en person vi alla känner igen oss i;
Han som börjar må dåligt över hur ingen avhåller sig ifrån det sadistiska elementen.

Exit är fylld av kall humor, den är en mardröm med futuristiskt inslag men väldigt pekande mot vår nutida situation. Tecknad samhällsskräck är något vi här i Sverige har tappat av under slutet av nittiotalet (gömda i brunfilmens värld). Intresset för det anses nog som väldigt svagt eller "råkar det bara vara så" att det inte längre passar med våran moderna och bortskämda; allt-ska-vara-så-klart-och-enkelt-att-se syn. Det finns inget stopp i Exit, kortfilmen drar paralleller över det mesta i samhället och lämnar av oss med mänder av tankar om vad vi gör för fel.

Men sen kan vi alla se på Exit rakt på sak utan att dra några slutsatser… en riktigt ryslig film med en bra handling och stämningsfullt ljudspår. Animationerna är utmärkta och känns absolut inte hackiga eller stela. När själva öppningssekvensen med tåget och den dystra staden i fjärran flyter fram framför ens ögon känns det ungefär lika djupt som när jag stirrar in i Frank Millers Sin City konturer - fast mer surrealistiskt kanske. Det är svårt att säga vad som saknas när jag tydligt får svar på allt jag ber om i en film på cirka 20 minuter… Men är du rädd för en film som tycks befriad från ömhet så kanske den kan vara lite väl mycket att tugga ner.

Jag kan bara hoppas att din hud blir lika knottrig som min när jag såg detta mardröms scenario.

”Tjooohoo… det är tomt här numera, ingen bryr sig längre.” sagt av den äldre damen på teatern.

Här har du det...

Ett finger mot...
cylindren tar emot
självdrivet hot

skakar, darrar:
bäst att få det gjort

som en svartvit series epiolog
som en bikaraktär med dålig monolog

metallen hålls varm;
inom mig går ett tyst alarm...
om vad som är på väg att hända
men inget får gnistan att tända

inget som jag förstår...
allt jag tänker på är stackans ömma lår

som hon ser på; blodiga och dana
Jag vill ändra på hennes bana

vi står mot varandra... reflektion?
vi står mot andra... reaktion?
tryck då, tryck, tryck, tryck
det i pressen
tyck tyck tyck
som expressen

Det var förr, det var nu; det var allas intressen

Backfire

Trampar i, trampar - ja?
Trampar du; trampar jag

o vad elakt å säga
öga för öga är föga värt

Satsa på toppen? satsa brevid!
Du slipper mitt öga
Du slipper tid

blod som rinner är en krånglig vätskeform
liv som försvinner en enkel samhällsnorm

Om du satsar på mig
får du tillbaka
Om jag satsar på dig
får jag bara smaka

av den kaka man med ekonomi kan baka
och för mycket salt, för mycket sött
får ögonen att se rött
rött som mitt hjärta - som sitter åt vänster
rött som allt smärta i dina trick o banala tjänster

Trampar i, trampar - ja?
Trampar du; trampar jag

Nyhet om livet

är att det är en dans på roser där taggarna river fötterna.

morgon konfrontation

Jag tänker när jag hänger
hänger och flänger
flänger och stänger
av

Jag vill inte gå fram, vill inte ta fram
...fram med en 'an...

morgonfrisk och balanserad?
vad, hur, när, hur igen?
katastrofrisk och kondenserad!

Jag håller bara inte igen.
Jag läcker ut
läcker ut
Läcker ut igen

Jag tror att jag pratar, tror att jag förstår, jag tror jag hatar, jag tror jag når
men sväljer orden som en otuggand filé
bon appetit... Ja! Succé

Det var väl på tiden, tänker jag och kvävs
Gömmer mig bakom horden; den av idéer som vävs
Jag vet nu vad som krävs
hostar och tänker; sannare på orden som kläckts
tittar inte på lampan; förrän den åter släckts

tiden och hyn

Jag gapade stort och lät dig ta vid, placera ord; det tar tid.
Jag har inget rum att rensa, jag har ingen chans att glänsa,

byråkrata slang är i vägen, desperata försök gjorde mig benägen;
jag gav mig av till staden: ronneby, helt ny - med sämre hy
jag gav mig av till socialen: helt ny - med sämre hy
jag begav mig av till sjukhuset: helt ny - med sämre hy

ronneby - socialen - sjukhuset varstans det än händer
fylls det aldrig i mina händer

men det är ju skönt att man är helt ny med sämre hy

Jag gick till brunnen för balans, försvunnen ur verkligheten någon annanstans:
livet gick tillbaka, alla tittar utan haka:
Jag står där som ny, där jag aldrig var
där jag skulle vara; var jag nu kvar
flera år för sent men alla glor...
som om jag vore där
innan jag blev stor
de vet vem jag är... men de är fortfarande större
- men jag är helt ny med sämre hy

Teater var det visst, ord som Appelkvist
innan allt spårade ur; spårade ur ur mitt ur
tiden som försvann; efter vi fann; varann

psykolog, pedagog... allt går i säng med varann
pendeltåg, jättevåg... många dog där och där och där

...Och viktigare än mig

Men jag bestod av alla lod
som håller livet på plats

i en sjö av ord; en jättes mod - krävs för att jag ska vara här

du kan bara förstå om jag talar klarspråk:
nej det är just det jag inte gör.

Saker betyder inget då det finns något mellan raderna, inga taneställare... ingenting

Jag hatar klarspråk, komma dit de vill komma... varför? för att du ska förstå, för att du ska må bra?
Så vill inte jag ha framtiden, jag vill ha allt i en puzzeldeckare utan slut, gömda knutar som bara går att finna med sinnens öppna lag.
Varför gör du såhär? varför talar du alltid klarspråk? Hur kan du tänka anorlunda då?

Jag frågar dig som om jag frågade mig själv... då jag skäms över mig själv; För jag öppnar mig så tydligt för dig.

Glädje ljus

Jag har köpt en lampa, en lampa!
ja jag har köpt en lampa
en lampa...
så nu kan du trampa... och stampa
av glädje för mig!

hurra!

jag kan trycka; på ljusknappen
och titta på pappren
med färger på!

åhå åhå

men när jag släcker
blir det svart
och när jag upptäcker
att det är natt

blir referensfrasen den samma

Ett helt liv i enkelhet

Jag är alltid på vägen; den mot undergången
Jag följer alltid en sägen; den som även håller dig fången
För livet är en smärta
o inget görs med hjärta
snart är vi i slutet av den här gången

patrullerar kring vansinniga ting
kapitulerar för ingenting

jag är kommunist, jag är kommunist, jag är...

jag är fascist, jag är fascist, jag är...

här

lämnad utan nått
det är väl nått jag inte förstått
en drink, en drink
en drink av klart vatten
oj då: död... där satt den

akut, akut!!!
jag ligger i min säng, saknar nu ord, saknar nu poäng
akut, akut!!!
det är min refräng, en lös sträng

jag är en melodi, en som aldrig ta vid
tragisk komedi
svart magi

50 miligram
mediciner
punchpraliner
mitt liv är verkligen socker och muntra miner

känslans lysrör

tänt

Sökandet har nått en ände
Lyckan kom men jag vände

Sökte alltid i fel vrå
Sökte aldrig nära inpå

För jag förstår
Vad som är fel
För jag består
Av vad som är fel

Sex med ord är svårt att knyta
med vilka av dem bör vi muta?

Du säger smickrade meningar som jag tar emot
Jag skickar lösa ledningar; kortslutning och sot

släckt