Växa upp likt en astronaut i rymden
Saknar kontakt med mer än stationen
Hon lämnar farkosten... ja hon klipper linjen
Nu i unversum; kanske fri...
Äntligen ensam med alla under sig
Nu i universum; Saknad
och alla känner sig som henne
Rymden går aldrig iväg; så som årstiderna gör
Döden existerar bara här
Döden som fenomen
Men som sagt
inget dör
Döden lämnar bara ett mellanrum
Kanske en form av signatur
Livet är ett enda psykologiskt test
För att se därefter var du hamnar;
Helvetet är ett psykhem
Himmlen är ett dagis
Flickan får vingar
Men hon tappar dem snart
Likt årstiderna går allt över
Och likt årstiderna kommer det tillbaka igen
Ett rymdskepp av torra blad... grönt gräs och snö
inuti varje organism finns ett universum med en annan flicka
Som vill men vill inte dö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar